Vet inte vad jag ska göra, ena sekunden är allt sådär super duper jätte jätte bra och andra sekunden vill jag bara lägga mig ner i fosterställning och skrika rakt ut av vanmakt. Kvällarna och nätterna är hemska då hotar ångesten och meningslösheten att äta upp mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen över huvudtaget. Det blir svårt att andas och jag blir tyngdlös i kroppen och flyter bort på något konstigt sätt...