Känner mig ena sekunden som ett vrak och andra sekunden som en lätt svävande liten älva som älskar livet. Men just nu HATAR och AVSYR jag livet...det blir liksom bara fel hela jävla tiden känns det som och jag vill bara gråta. Grät förut, men va inte ensam då i alla fall som tur var, men ja jag orkar verkligen inte nu. Vill bara lägga mig ner och dö eller något. Men vill egentligen inte lämna livet, vill egentligen leva men det bara skriker i huvudet samtidigt som det är alldeles tomt, ekande tomt...jag är förvirrad känner jag...