Jag undrar om jag är konstig som aldrig, aldrig någonsin visar min ångest för nån...jag blir bara tyst och borta i huvudet liksom helt inne i mig själv. Men jag gråter inte, dunkar inte huvudet i väggen, eller något sånt...men ja alla visar väl sin ångest på olika sätt...men jag tror inte att folk ens fattar att jag har ångest för att jag aldrig visar det